Röda diskussioner | Sverigedemokraterna i Helsingborg

Röda diskussioner

Att ge sig in i diskussion med en person som tillhör den rödare politiska sfären kan vara intressant. Det är dessutom mer skrämmande än spökhistorierna från när man var liten.

Kommer diskussionen in på invandringen blir den som bäst.

Nymodigheten är att det handlar om en stor del arbetskraft för att vi måste få en ny generation som är stor nog att ta hand om våra gamla och betala skatt genom arbete för att betala för dem som blir gamla.

Vad hände med den humanitära biten av argumentet där vi skulle ge dessa personer ett nytt liv, möjligheten att skola sig och utbilda sig till det man vill, t ex läkare, egen företagare, ingenjör osv? Dessa som kommer hit skall tydligen förpassas till vårdhemmen och ta hand om våra gamla enligt den primära vinklingen från den rödgröna utopiska förklaringen.

Den nya trenden i argumenten från den etablerade politiska scenen är att man hävdar att vi måste så snart som möjligt ta in minst en miljon personer till. Deras arbete skall genom skatt betala för 40-50-talisternas pensioner och bemanna vårdhemmen 40-50-talisterna skall bo på äldre dagar. I detta påstående så vill de också att vi skall förstå att våra pensionärer, som redan betalat för sin pension, har fått skänka bort den till dem som kommer hit för att de i sin tur skall arbeta och skatta tillbaka det som redan betalats. Har man verkligen tänkt efter här eller är det bara vi i Sverigedemokraterna som ser det gapande hålet i argumentet?
Låt oss titta på det argumentet en stund. En miljon skall vi ta in. De arbetsföra tar sig i snitt in på arbetsmarknaden efter 7år. Kostnaden för att försörja dem under integrationen och steget in mot arbete, löner till alla handläggare, tolkar, Svenskalärare och lokaler att husa dessa nysvenskar. Kostnaderna för bidragshandläggare, rättegångskostnader för uppehållstillstånd. Kostnader för alla lärare som skall skola vår blivande ofrivilliga vårdhemspersonal. Dessa kostnader uppgår till enorma summor. Exakt summa vet ingen eftersom det är utspritt på flera håll sedan 1997 då SCB helt plötsligt slutade föra statistik över ämnet.

Sunt förnuft säger mig dock att de kostnader skulle med lätthet räcka till pensionerna för 40-50-talisterna, som i varje lön skattat för sin pension till att börja med. Vem har spenderat deras ”sparade” pension?

Låt oss sedan ta en tur in i argumentet att det skall handla om en miljon personer som skall arbeta. Hur många av dessa som kommer hit har förhinder att arbeta? Är det i denna miljon inräknat den gamla damen i familjen på sina dryga 70år? Det handikappade barnet som är i behov av vår sjukvård? Kvinnan som enligt sin religion inte får vårda en manlig patient och i många fall inte får arbeta? Den unga mannen som inte lär sig språket under sina första 10år i landet? Vem av dessa skall arbeta?

Kanske socialdemokraterna har ett äss i rockärmen och sparat undan ATP fonderna så de kan köpa ett mirakel?

Enligt den etablerade överheten så handlar det om enskilda fall av dem som kommer hit som inte kan eller får arbeta. Gällande språkbarriären får man det mest chockerande svaret. ”Vi kan väl prata engelska med dom.”

Vi skall alltså på fullaste allvar behöva använda oss av engelska när vi går på läkarbesök, lämnar barnen på dagis eller på arbetsplatsen för att de som behöver räddas från krig och förföljelser inte orkar lära sig vårt språk?

Svaret man får på den frågan är att då kan de väl ha tolk med sig på arbetet?

Fungerar inte det med att vi använder oss av ett annat språk skall vi tvingas berätta våra problem för personalen genom en tolk.

När man frågar hur dom räknat ut att vi måste ha hit en miljon till är svaret alltid, ”det har jag hört” eller så kommer de inte ihåg vart de läst det. Jag gissar på att det är ”oberoende laboratorier” som kommit fram till det.

När man tar upp frågan om man kan tvinga hela denna miljon att arbeta inom vården, som taxichaufförer, busschaufförer, lokalvårdare eller som tobakshandlare med kvittomaskin som precis gått sönder, är svaret alltid att de har fritt val att utbilda sig och arbeta med vad dom vill.

De påstår alltså att vi skall ta in en miljon som arbetar inom vård och omsorg primärt, men vi ska behöva lära oss ett annat språk för att det skall fungera.

Om det sedan visar sig att dessa inte har intresse av att ta hand om våra pensionärer är det fritt val och kan därmed inte garanteras med en miljon invandrare. Man lämnar dörren vidöppen för ett nytt argument att fylla de påstådda hålen i vår demografi längre fram när det visar sig att den fösta miljonen sätter sig i en bostad och lever sina agna liv med sin kultur intakt på våra blivande pensionärers inbetalade pensionspengar.

Kärt barn har många namn, och invandringen har otaliga namn.

Vi måste ta in för vi har blåst för mycket pengar på de vi redan tagit in. Är invandringen en statlig handelsvara?

De tillför pengar genom skatt. De är magiska varelser som får bidrag att öka statskassan?

De kommer själva inte vara i behov av sjukvård eller bidrag eftersom de skall arbeta och betala skatt. De är odödliga och blir aldrig gamla själva. Har de ungdomens källa undangömd?

Om 80 personer av 100 personer som kommer hit lever vidare på bidrag är de alla enskilda fall.

Har de har immunitet som folkgruppsbegreppet?

De skall ta hand om våra pensionärer. Men bara om dom själv vill. Är det tal om ett statsetiskt val?

De behöver inte lära sig vårt språk. Är de universalspråkiga som Teletubbies?

Min slutsats utifrån de etablerade argumenten som är moderna just nu:

Vi tar hit en autonom grupp autonoma odödliga Teletubbie som kan framkalla pengar ur tomma intet, inte invandrare!

 

Michael Rosenberg
Kommunalråd (SD)

 

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.