På tal om könskorrigering | Sverigedemokraterna i Helsingborg

På tal om könskorrigering

Svar på insändare under aktuella frågor  http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/tvinga-inte-unga-som-fotts-i-fel-kropp-att-vanta-med-konskorrigering-och-risker/

Följande genmäle ville inte Helsingborgs Dagblad/Sydsvenskan  publicera med hänvisning av de anser debatten avslutat.

En insändare som förvirrat hoppar mellan olika ämnen, utan att egentligen ge några konkreta fakta för varför deras inställning, att man från 15 års ålder ska ha rätta och möjlighet att fatta ett direkt livsavgörande och oåterkalleligt val, är bättre än att minska könets betydelse under tonårstiden så att unga kan få mogna ifred. I insändaren tar de två skribenterna upp problemen med självmord och självmordstankar som en anledning till att unga ska få rätten till att ändra från ett kön till ett annat. Självklart är det ett stort problem att unga mår dåligt psykiskt. Det problemet är dock mycket större än bara de unga som upplever att de inte passar in i sitt biologiska kön, utan berör alla möjliga grupper bland våra unga. Enkla lösningar, som att ge femtonåringar rätten att ändra kön, är knappast det som kommer vända trenden. Här krävs insatser på många områden och just känslan av att inte passa in verkar finnas hos många unga, även om de inte överväger att byta kön. Det SD föreslår är att vi vill göra det lättare att passa in, även om man känner sig osäker som så många unga gör. FEPS gör gällande att bara är unga som vill byta till motsatt kön, som under sina tonår känner osäkerhet och utanförskap kring sin person och sin personlighet. Verkligheten är snarare att de flesta tonåringar känner, åtminstone tidvis, att de inte passar in. Så frågan är inte hur vi ska ändra på våra ungdomar så att de passar in, utan hur vi ska ändra på samhället så att unga passar in, oavsett kön.

 

Våra unga lever idag i ett samhälle där de ständigt måste göra mer eller mindre livsavgörande beslut. Detta sätter stor press på individen, att veta vad den vill, hela tiden och alltid. Det är vår uppfattning att denna press behöver minskas, inte ökas, vilket tydligen är tvärtemot FEPS linje.

 

Det finns barn som redan mycket tidigt i livet känner att de har ”fel” biologiskt kön, vilket även vi är medvetna om. Dessa barn hamnar då ofta i ett utanförskap på grund av sin egen uppfattning om sig själv inte överensstämmer med omgivningens. Även för dessa barn anser vi att det bästa är om könet får mindre betydelse i deras liv. Mycket händer i tonåren och det finns exempel på barn som uppfattat sig ha fel kön innan puberteten, men som efter puberteten inte haft kvar samma uppfattning. Eftersom en operation är ett stort ingrepp som kan vara omöjligt att återställa, tycker vi att man bör skynda långsamt med så stora livsavgörande beslut. Sexualiteten är inte heller alltid fast, utan kan skifta under ens livstid liksom självbilden ändrar sig med åldern. För oss är acceptans för att individer är olika, viktigare än tillgången till skalpell och hormonbehandlingar.

 

FEPS verkar skifta mellan att vilja att kön ska ha stor betydelse och att betydelsen bör minskas. Man motsäger sig själv när man tar upp de ca 10 barn som föds varje år med oklar könstillhörighet och framhåller att dessa ”tvingas välja kön”. Dessa barn berörs inte alls av den föreslagna sänkningen eftersom dessa barn har medicinska skäl för behandling och behandlas redan som små av sjukvården. Här är det frågan om barn som har deformerat kön eller där det finns mer än ett kön. SD vill även i fortsättningen att dessa barn ska behandlas så individuellt som möjligt och sjukvården ska bygga sina åtgärder på vad som kan anses bäst för barnet. FEPS verkar här märkligt oroade av att dessa barn behandlas men vill att barn som inte har någon defekt eller avvikelse ska kunna byta kön. Den sänkning från 18 år till 15 år rör enbart friska barn som har ett tydligt kön men som vill byta detta genom operation. SD motsätter sig givetvis inte medicinskt påkallade operationer. Däremot vill vi fokusera mindre på kön och istället stärka alla unga som individer.

Mikael Eskilandersson är riksdagsledamot, ledamot i civilutskottet och talesperson för SD i familjerätt.

Michael Rosenberg (SD) är ordinarie styrelseledamot i SKL och kommunalråd i Helsingborg.

Jenny Nordahl (SD) är oppositionsråd i Dalarna.

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.